Uppfostran utan våld

Esther hade aldrig hört talas om barns rättigheter. Som mamma till två grundade sig hennes föräldraskap i att disciplinera genom våld. Det var inte bara så hon fått lära sig att man gör, utan också det hon fått lära sig är bäst för ett barn. ”Jag visste inte att man kunde uppfostra på ett annat sätt. I dag har jag bett mina barn om förlåtelse”, säger Esther.

43-åriga Esther Hta Za och hennes man Kushin Dee bor i en by på landsbygden i Myanmar. De båda barnen är i dag i tonåren; dottern studerar på universitet och sonen går på högstadiet.

Esther beskriver sig själv som en typisk tvåbarnsmamma och i den kontexten hon befinner sig i betyder det att hon har uppfostrat sina barn med våld. – Att uppfostra barn med våld eller fysiska bestraffningar är allmänt vedertaget och socialt accepterat bland föräldrar i Myanmar. De flesta föräldrar, särskilt på landsbygden, tror att en disciplinär och våldsam uppfostran är för barnens bästa, att det är så de blir artiga och lydiga, säger Zaw Oo, på Erikshjälpens lokala partnerorganisation WCM.

”När barnen inte lyssnade, slog jag. När de gjorde fel, slog jag. Jag visste inget annat.”

Genom kunskapsspridning och påverkansarbete jobbar WCM för att förändra föräldrars beteende och förbättra relationer mellan föräldrar och barn.

Det var genom en sådan utbildning som Esther för första gången fick höra talas om barns rättigheter och vad det gör med ett barn att utsättas för våld. Budskapet om att uppfostran med våld är likställt med barnmisshandel och skadar barnets utveckling, påverkade Esther djupt. Hon beskriver hur orden ekade i hennes huvud – och värkte i hennes hjärta.

– När barnen inte lyssnade, slog jag. När de gjorde fel, slog jag. Jag visste inte att man kunde uppfostra dem på ett annat sätt. I dag är jag så ledsen för det jag utsatte dem för, jag har bett om deras förlåtelse, säger hon.

Sedan den dagen är Esther en hängiven volontär i arbetet för barns rätt att skyddas från våld. Hon har genom Erikshjälpens lokala partner gått flera utbildningar inom barns rättigheter, barns utveckling och positivt föräldraskap. I dag är hon aktiv i en grupp som arbetar med att sprida kunskapen vidare till andra föräldrar i byn.

– När jag i dag möter föräldrar som slår sina barn blir jag ledsen och besviken. Jag gör allt jag kan för att utbilda dem och föra den kunskapen som jag har fått vidare. Jag kommer fortsätta dela med mig av min kunskap till andra, inte bara i egenskap av volontär, utan också i egenskap av mamma.

Läs mer om Erikshjälpens arbete för barns trygghet